Rabies

Rabies orsakas av ett virus som tillhör gruppen rhabdovirus. Rabiessjuka djur utsöndrar virus i saliven från cirka tio dagar innan de utvecklar symtom på sjukdomen och under hela sjukdomsperioden. Smitta sker genom att infekterad saliv överförs till mottagligt djur eller människa genom bett eller slickning. För att virus ska föras över med slickning fordras ett sår, virus kan inte självt penetrera huden. Smitta kan även ske via slemhinnor, exempelvis ögon. Luftburen smitta finns också beskriven från grottor som härbärgerat stora kolonier av fladdermöss. Överföring mellan människor är teoretiskt möjlig då även rabiessjuka personer kan ha virus i saliven, men detta har aldrig rapporterats. Smittöverföring via hornhinnetransplantation har dock rapporterats i några enstaka fall.

Inkubationstiden är vanligen tre–sex veckor men kan vara så kort som fem dygn och så lång som ett år. Dess längd beror bl a på smittdosen och var på kroppen man blivit biten – den är betydligt kortare om man blivit biten i ansiktet än om man bitits i benet.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Rabipur

Dos: 

Preexpositionsprofylax (vaccin före resan): Tre doser inom loppet av 1 månad, dag 0,7 och 21-28. Kan även ges tre doser inom loppet av en vecka. Vid bett skall man sedan uppsöka sjukvård för ytterligare två doser vaccin så snart som möjligt, helst dag 0 och 3-7.

Postexpositionsprofylax (skydd efter att ha blivit biten och tidigare ovaccinerad): Omgående uppsöka sjukvård för att få inj av skyddande antikroppar (dyrt och inte tillgängligt överallt i världen) och samtidigt starta tät serie med grundvaccin.